P3 Guld!

Det har varit mycket P3 Guld på sistone. Härom dagen gjorde jag en längre intervju med grymma Jenny Wilson. Mycket trevligt. Vi pratade om japanska animefilmer och Blekinge. Själva intervjun finns här. Den handlar dock mest om musik.

I kväll är själva galan, jag kommer att intervjua vinnarna efter priserna har delats ut. Gött mos! Jag ska ha en hatt med ett litet rådjur på….

/Nana

P3 Guldigt

I dag offentliggjordes alla P3 Guld-nomineringar och det känns som om jag har pratat med artister hela dagen. I Kvällspassets P3 Guld Special går det att höra mina intervjuer med Amanda Jenssen, Babian, Ingenting, Miike Snow, Takida och Näääk. Gött mos.

Eugen Lupu och den grekiskkatolska kyrkan i Rumänien

När jag var i Rumänien senast intervjuade jag  en man vid namn Eugen Lupu. Han är grekiskkatolsk, och just den grekiskkatolska kyrkan var den enda kyrkan som var förbjuden i Rumänien under kommunismen. Mycket beroende på att kyrkan har sitt center i väst (Vatikanen) vilket naturligtvis inte var så populärt i det kommunistiska Rumänien. Eugen Lupu hade en underjordisk kyrka i sitt hem i 40 år, om det och hur diktaturens förföljelser mot kyrkans medlemmar påverkade hans tro berättar han i reportaget som sänds i Människor och Tro i P1 i dag.

Twilight…

Jag älskade verkligen Twilightböckerna. Sträckläste dem och var ledsen när den sista var slut. Tyvärr kan jag inte säga samma sak om nya Twilightfilmen New Moon.

Lyssna på min recenssion av filmen i i P3 Populär här.

/Nana

Belinda Olsson

I senaste numret av Fokus har jag intervjuat Belinda Olsson.

»Alla ska fan tycka hela tiden«

Belinda Olsson, debattledare och fuskare .

Belinda Olsson står vid sitt skrivbord och arbetar i strumplästen. När jag kommer tittar hon upp från datorskärmen, hälsar artigt med ett leende, tittar sedan intensivt på skärmen igen och muttrar lite frånvarande att hon inte är nöjd med trailern inför kvällens program. Hon vill gärna att det ska bli bra – och vilken programledare vill inte det? Belinda Olsson vill att det ska bli jättebra, att både hon och andra ska tycka att »Debatt« är ett program som är viktigt och berör.

Några minuter senare har hon stuckit ner sina nylonstrumpetäckta fötter i Converseskorna och vi befinner oss i SVT:s och Sveriges Radios gemensamma personalmatsal. Det var enklast att träffas här eftersom Belinda Olsson har ett späckat schema. Hon veckopendlar till Göteborg från hemmet i Stockholm och intensivjobbbar de tre dagar i veckan hon är på plats. Men personalmatsalen var inget självklart val, det här är platsen som hon undvek de första veckorna på den nya säsongen då hon gick från redaktör till programledare på Sveriges kanske mest hatade och rosade samhällsprogram. Hon var nervös, och trots att hon hade fått bra kritik för sitt sätt att leda programmet ville hon skärma av sig från kollegornas tyckande och tänkande.

– Det är ett annat klimat här än i Stockholm. Folk är mer direkta och oängsliga. Det är ofta väldigt roligt, men ibland kan det vara jobbigt. Alla ska fan tycka hela tiden, säger programledaren till ett program som går ut på att folk just ska tycka.

Hon håller med om att det är ironiskt, men förklarar att det är ett uttryck för att hon är en känslig person.

– Man försöker alltid låtsas att man skiter i kritiken, men det gör ju ingen. Det jag försöker jobba med är att vara glad över den goda kritiken, jag vill inte bli för ledsen när den dåliga kommer.

Hon är redan lugnare, hon äter i personalmatsalen och hon tyckte till och med att det var roligt när både tittare och kollegor blev upprörda över ett program som handlade om manlig amning. Hon gillar att mucka, tycker det är roligt när det hettar till så länge diskussionen inte handlar om henne själv som programledare.

Belinda Olsson ger intryck av att vara en mycket komplex person. Ena stunden pratar hon om osäkerhet och känslighet, flackar med blicken och tittar bort i stället för i ögonen, för att ni nästa stund skratta självsäkert, högt och ohämmat när hon berättar om det spydiga mejlet hon skickade till kollegorna som hade kritiserat henne.

Som barn drömde Belinda Olsson om att bli makeupartist. Tankarna på att bli journalist kom först när hon läste upp sina mediokra gymnasiebetyg på komvux. Där var det en lärare som frågade Belinda Olsson rent ut: Vad gör du här? Hon hade inget bra svar och började fundera på vad hon ville. I samma veva läste hon en annons om en amerikansk journalistutbildning och eftersom hon alltid hade gillat att skriva och beundrade talkshowstjärnan Oprah Winfrey åkte hon och pluggade i USA ett år. Sedan dess har hon vetat vad hon vill och det i kombination med tur har enligt henne själv gjort att hon är där hon är i dag. Hennes cv är långt och bra. Förutom att vara en av redaktörerna till den kultförklarade feministantologin »Fittstim«, chefredaktör på nättidningen Sourze, krönikör och sedermera debattredaktör på Aftonbladet, har hon bland annat skrivit två böcker, sidekickat i TV4:s »Kvällsöppet« och haft en egen talkshow i TV8.

– Jag är ingen duktig flicka, jag har alltid fuskat lite, sammanfattar hon. Och jag är inte karriärkåt, i så fall hade jag varit chef på Aftonbladet. Jag har velat hitta utrymmet där jag får vara fri, jag hatar auktoriteter som bestämmer över mig.

Programledartjänsten på »Debatt« är ett drömjobb, Belinda Olsson älskar »oborstad debattjournalistik« i direktsänd tv. Efter att ha gått på halvfart under de senaste sex åren, då mycket energi har gått till att föda och uppfostra två barn, jobbar hon nu helhjärtat och längtar efter att gå till jobbet.

Hon återkommer hela tiden till om vikten av att vara bra, något som är tydligt för den som läst hennes bidrag till »Fittstim« – en text som inte handlar så mycket om feminism utan snarare om att det är viktigare att vara bra än att vara söt.

Varför är det så viktigt att vara bra?

– Det har jag tänkt på i efterhand, jag vet inte. Det hade kanske varit bättre att skriva att »även om du står i rökrutan nu … det är okej att slappa lite nu, men du kommer att ta igen det …«

Men det är viktigt för dig att vara bra?

– Det är viktigt för mig att vara bäst, jag har en vinnarinstinkt som är sån. Men vad jag menar är att man kan se hur förödande det är med kvinnor som tycker det är viktigt att vara snygga. Snyggheten försvinner ju och det blir så jävla jobbigt för en, medan det andra består. Det är viktigt att vara både och. Och det är ju där allting hamnar, att det är så himla svårt att få ihop det. Man ska både vara snygg och jävligt duktig. Hur ska man hinna både smörja in sig med fårsperma som Carolina Gynning gör, inte äta något och ändå vara bra, pigg och glad?

Plötsligt ser hon lite osäker ut. Men sedan skrattar hon sådär högt och ohämmat igen. Nana Håkansson

 

I senaste numret av Genus har jag skrivit en artikel om kvinnligt skogsbrukande.

Säg ”skogsägare” och de allra flesta tänker på en man. Detta trots att 40 procent av Sveriges 350 000 skogsägare är kvinnor.
En forskargrupp vid Sveriges lantbrukaruniversitet i Umeå undersöker på vilket sätt kön och genus har betydelse för skogsägande.
 
 – I tidigare studier har vi sett att kvinnliga skogsägare tenderar att vara mindre aktiva i sitt skogsbrukande än manliga skogsägare, säger Gun Lidestav, docent i skogshushållning och skogsteknologi vid institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU i Umeå.
Tillsammans med sina kollegor Lina Holmgren och Siv Nyquist undersöker hon nu vad det beror på och på vilket sätt genusordningen påverkar det svenska skogsbrukandet.
I huvudsak kommer tre hypoteser att undersökas i tre olika delprojekt. I det första delprojektet har forskarna studerat huruvida de naturgivna produktionsförutsättningarna är sämre på de kvinnligt ägda skogsfastigheterna än på de manligt ägda och om detta kan förklara varför det är lägre aktivitet i form av slutavverkning, markberedning, plantering, röjning och gallring på skogsfastigheter som ägs av kvinnor.
– Vi vet sedan tidigare att kvinnors skogsfastigheter i genomsnitt är 10 till 15 procent mindre än de skogsfastigheter som män äger och det påverkar naturligtvis avverkningsmöjligheterna. Men även om man bortser från det så finns det fortfarande en lägre aktivitet på kvinnors skogsfastigheter, förklarar Gun Lidestav.
En förklaring till det skulle, i enlighet med genusordningen, vara att föräldrar tenderar att överlåta de bättre markerna till sina söner och de sämre till sina döttrar. Här har gruppen prövat sin hypotes med hjälp av data från Riksskogsstaxeringen, som har provyteinventerat hela Sverige. Genom att jämföra kvinnors och mäns skogsfastigheter i fråga om produktionsförmåga (bonitet), virkesförråd, huggningsklassfördelning och skogsstillstånd går det att se om det är skillnader i produktionsförmåga och skogstillstånd som kan förklara
den lägre aktiviteten.
 
Den andra hypotesen som testas är om det i själva överlåtelsen från föräldrar till söner respektive döttrar skapas ojämlika förutsättningar och incitament. Tidigare undersökningar tyder på att döttrar i större utsträckning tar över föräldrarnas mark genom arv eller gåva, och då ofta tillsammans med övriga syskon, medan sönerna tar över ensamma och genom släktköp. Om ett barn i en syskonskara tar över en fastighet ska de andra syskonen kompenseras på något sätt. De pengar som föräldrarna erhåller genom släktköpet kan då användas till att kompensera övriga barn. Den nye ägaren behöver alltså plocka fram pengar, till exempel genom att göra en avverkning.
– Behov av pengar är ett incitament för att göra avverkningar, fastslår Gun Lidestav. Om det är ett köp eller släktköp gör skattereglerna att du får avverka för halva köpeskillingen obeskattat, en konstruktion som är gjord för att underlätta generationsväxling. Men om
ett barn övertar som arv eller gåva, då finns ingen köpeskilling. Då finns det inte på samma sätt motiv att skaffa fram pengar för att kompensera någon annan och inte heller möjlighet att slippa ”skatta bort” en del av virkesintäkterna.
För att testa denna hypotes kommer forskargruppen att gå igenom 30 000 överlåtelser av skogsfastigheter och jämföra villkoren för kvinnliga respektive manliga övertagare.
 
En tredje förklaring till att kvinnliga skogsbrukare är mindre aktiva än sina manliga kollegor kanvara att kvinnliga skogsägare i större utsträckning är benägna att producera andra värden än industrivirke, till exempel miljövärden.
– Att kvinnor tänker grönare, förenklat uttryckt. Om den hypotesen håller så skulle kvinnor vara mer benägna att spara skog och de miljövärden som finns i skogen. Det vill säga, en möjlig förklaring till den lägre aktiviteten skulle alltså bero på en större  miljömedvetenhet hos kvinnor hos än män.
Om miljömässigt tänkande gör kvinnor försiktigare med att avverka än män ska Gun Lidestav och hennes kollegor undersöka genom enkäter nu under hösten. Hela projektet – som går under namnet ”Inverkan av genus på det samtida svenska familjeskogsbruket” –
är finansierat av Formas och ska vara klar nästa år, men Gun Lidestav hoppas att de ska kunna presentera några resultat redan under 2009.
– Jag vill inte ge några siffror än, men mycket tyder på att det snarare är överlåtelsemönstret än skogens produktionsförmåga som skulle kunna förklara skillnaderna i skoglig aktivitet.
 
Varför är det viktigt att forska på det här?
– Vi har en skogsvårdslag och skogspolicy som hjälper till att styra skogsägarnas beteenden utifrån övergripande samhälliga mål och som samtidigt ska tillfredsställa skogsägarnas individuella mål. För att en skogspolitik ska vara legitim och passa både skogsägarnas individuella mål och samhällets så behöver man veta vad skogsägarna har för förutsättningar. Samtidigt är det problem för skogsbrukets
legitimitet om man är en bransch där jämställdhet släpar efter samhället i övrigt. 
Ett annat viktigt skäl att forska på genus inom skogsbruket är enligt Gun Lidestav att komma bort från stereotypa föreställningar och fördomar.
– Fortfarande är föreställningen om en skogsägare en man i 55-årsåldern, men det stämmer inte med verkligheten.
 
NANA HÅKANSSON

Hej höst!

I höst gör jag fölande:

1. Jobbar som reporter på P3 Populär. Fantastiskt kul!

2. Jobbar som reporter på Språket i P1. Också väldigt roligt.

3. Skriver personporträff för Fokus. Spännande.

4. Jagar Herta Müller för en intervju. Hoppas.

5. Åker till Finland och försöker få finnarna att förstå vad jag säger.

Jag har det mycket bra.

/Nana

Iubesc Herta Müller

För första gången någonsin blir jag riktigt glad när Nobelprisvinnaren i litteratur presenteras!

Passande nog tipsade jag redan i morse om hennes bok Hjärtdjur….

Målle Lindberg goes Hollywood

Min Mitt i musiken-karriär nådde igår sin höjdpunkt när jag fick träffa legendaren sångaren och väckelsepastorn Målle Lindberg. Lyssna på resultatet här: Intervju med Målle Lindberg.  

Målle Lindberg gjorde sig känd som sångare och väckelsepredikant på 60-talet då han åkte land och rike runt för att sprida det kristna budskapet. I dag, 50 år och flera skivsläpp senare, är han fortfarande aktiv.

– Vi kan väl ta nån låt här, trean till exempel.

Målle Lindberg spelar upp ett omixat smakprov från den kommande skivan ”Målle i Hollywood”. I maj åkte han över till USA för att spela in delar av plattan i just Hollywood. Själva slutproduktionen har sedan gjorts i hemstaden.

Han har varit med länge, men detta är första gången Målle Lindberg, som han själv säger, får spela in med de stora pojkarna. Det vill säga med framstående amerikanska studiomusiker. Producent för projektet är Bill Maxwell som tidigare bland annat producerat åtta Grammy-vinnande album och har medverkat på skivor med Bob Dylan, Paul Simon och Art Garfunkel.

– Den är fantastiskt bra. Och då säger väl folk att det är bra själviskt att säga det, men det skulle vara orättvist mot mig själv och andra att säga att detta är en bra grej och så har jag en känsla av att det är inte en bra grej. Jag har lagt ner mitt hjärta i den och pojkarna här har lagt ner hela sin kunnighet i detta.

Ja, fantastiskt är alltså Målle Lindbergs egna betyg på skivan. Men han är mer än nöjd med det han har spelat in tidigare också. Den som har hört Målle Lindbergs tidigare produktion kommer förmodligen att lägga märke att det är mer bas, men mindre dragspel än vanligt. Budskapet är dock detsamma som alltid.

– Mitt budskap är ju att föra fram budskapet om Jesus, det ligger mig varmt om hjärtat. Sen är jag väl lite egocentriskt också, det förnekar jag inte. Ser jag att folket är med, det är klart, då gläds jag över det. Då får Målle, den egoistiska biten, någonting till livs.  

Målle i Hollywood släpps inför väckelsesångarens 80 års dag senare i höst. Det hela kommer att firas med en stor fest i Målle Lindbergs småländska hemtrakter. Det kommer att bli långt ifrån en vanlig födelsedagsfest eller releasefest. Själv kallar han det för avskedsfest.

– Det kan ju inte gå 8o år till utan jag förstår att ju att det ligger inom ramen. Så jag har till och med beställt min gravsten, han står i källaren här nere. Sen har jag ju ett litet avtal med Gud, det kanske låter lite lustigt när jag säger det, där Gud har påmint mig lite grann att jag ska ha det kvar det lite till ”för du har ett kontaktnät som jag vill bruka på nåt sätt”. Så vi kommer nog att samarbeta ett tag till på den här sidan graven.

Nana Håkansson

Merritt Polk och det faktum att män förorenar mer än kvinnor

I nya numret av Genus har jag intervjut humanekologen Merritt Polk….

Män förorsakar klimatförändringar i högre grad än kvinnor och är mindre benägna att förändra sitt beteende för att bli mer miljövänliga. Merritt Polk, universitetslektor i humanekologi vid Göteborgs Universitet, är övertygad om att en jämställd värld är lika med en mer hållbar värld.

– När det gäller transporter är kvinnor mer hållbara i sitt beteende, fastslår Merritt Polk.

Den forskning Merritt Polk själv har gjort handlar främst om kvinnor och mäns olika inställning till bilen som tekniskt artefakt och till bilens påverkan på miljön i samband med transporter. I sin doktorsavhandling ”Gendered Mobility: A study of women’s and men’s relations to automobility in Sweden” (1998) kom hon bland annat fram till att kvinnor har ett annat förhållningssätt till bilen än vad män har och att de har ett mer flexibelt resebeteende. Hon poängterar att mångfalden inom gruppen ”kvinnor” och gruppen ”män” är stor, men snittvärden visar att kvinnor har en tendens att vara mer hållbara i sitt resebeteende än vad män är.

Merritt Polk tillbringar vanligtvis sina arbetsdagar med forskning och undervisning på ”School of Global Studies” på Göteborgs Universitet, men under de senaste åren har hon kommit att vara allt mer ute på fältet och föreläser och håller föredrag i olika sammanhang i hela landet. Intresset för både klimat och jämställdhet är större än någonsin, både i samhället och på Göteborgs Universitet där Merritt Polk tillsammans med Björn Malbert från Chalmers just nu arbetar fram en Mistraansökan för ett framtida centrum för hållbar statsutveckling i Göteborg.

I grunden är Merritt Polk biolog med examen från University of Santa Cruz i Kalifornien, men hon sökte sig vidare till humanekologi eftersom ämnet gjorde det möjligt för henne att kombinera intresset för miljöfrågor med intresset för genusfrågor. Ämnena har legat henne varmt om hjärtat hela livet. Som barn undrade Merritt Polk varför hon förväntades hjälpa till med disken medan det föll på hennes brors lott att klippa gräsmattan och ta ut soporna. Under studietiden hade hon sedan en lärare som talade mycket om genusfrågor och som inspirerade henne till att fördjupa sig mer i ämnet på egen hand. Miljöintresset har också alltid funnits där. Merritt Polk växte upp i hus som hennes pappa specialdesignat för att påverka miljön så lite som möjligt och familjen tillbringade mycket tid i naturen; kampade, vandrade, red och seglade.

– Kopplingen mellan genus och miljö växte sedan fram ur det faktum att man hade forskat om att vi förorenar mest på det norra halvklotet, men sällan undersökt om det finns några skillnader mellan kvinnor och män.

Miljöforskare har under en lång tid vetat att kvinnor har ett annat förhållande till miljön än män, men det är en kunskap som länge mest applicerades på forskning i utvecklingsländer, sällan på länder som USA eller Sverige. Detta var något som Merritt Polk tog fasta på när hon påbörjade sin doktorsavhandling.

– Jag tyckte att det var fel och att vi behövde studera om det fanns genusskillnader i kvinnor och mäns relationer till miljön i de länder där mest förorening skedde.

Merritt Polk flyttade till Sverige 1986.  Hon var trött på den amerikanska politiken, utled på Reagan- och Bushadministrationerna. Lockad av hennes bild av Sverige och tanken på att lära sig ett nytt språk åkte hon för att besöka vänner i Sverige och blev sedan kvar.

– Sverige var sett som ett av de mest jämställda länderna i världen, jag trodde inte att det skulle vara skillnader mellan män och kvinnor.

Men hennes forskning har som sagt visat motsatsen. Skillnaden mellan svenska män och kvinnor är stor, i alla fall när det gäller inställning till bilism, bilkörande och miljö. Och det är skillnader som inte går att bortförklara med klass, ålder eller inkomst.

Män kör mer bil än vad kvinnor gör, de gör längre bilresor och har större tröskel för att byta bilresor mot resor med kollektivtrafik. Kvinnor är mer intresserade av eco-driving än vad män är och har en större acceptans beträffande trängselskatt och andra styrmedel som kan minska trafikens klimatpåverkan. Kvinnor är också mer positiva till cykel- och kollektivtrafikinvesteringar medan män prioriterar vägutbyggnader och flygplatser framför investeringar i andra transportslag.  En tredjedel av ensamstående mammor lever utan bil, medan bilen vanligtvis är bland det sista en arbetslös man är beredd att avstå ifrån. Den genomsnittliga kvinnan som köper bil väljer en bil med mycket lägre bränsleförbrukning än motsvarande för män.

Merritt Polk låter väldigt engagerad när hon pratar om sin forskning, långa utläggningar påbörjas med amerikanska ”well”, fortsätter sedan på svenska och ackompanjeras med yviga gester och ivrigt letande efter tidigare publicerade artiklar i den välfyllda bokhyllan på hennes kontor. Slutsatsen i det material som hon har publicerat om transport, miljö och genus visar entydigt på skillnader mellan kvinnor och mäns beteende inom transportsektorn. Om transportsystemet utformades efter de resvanor samt värderingar som kvinnor har i dag så skulle den klimatpåverkan transporterna ger upphov till minska kraftigt.

Transportsektorn är emellertid en mansdominerad värld. Merritt Polk visar diagram på sin dator som hon brukar använda som undervisningsmaterial. Män är överrepresenterande inom olika myndigheter, styrelser och verk med inflytande över trafikfrågor. Inom branschorganisationer, branschtidningar och tillverkare är männen inte bara överrepresenterade – här finns det knappt några kvinnor alls.

Tidigare fanns det jämställdhetsmål inom den svenska transportpolitiken som bland annat sa att transportsystemet skulle vara utformat efter både män och kvinnors transportbehov, kvinnor och män skulle ges samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst, utformning och förvaltning och deras värderingar skulle tillmätas samma vikt. Merritt Polk tycker att det var bra mål, men att ”det inte hände så mycket”. Transportsektorn är fortfarande inte jämställd och därtill har kapitlet om jämställdhetsmål tagits bort ur styrdokumenten.

– Jag ser det som ett bakslag.

Merritt Polk upprepar ännu en gång.

– Jämställdhet och hållbarhet går hand i hand. 

NANA HÅKANSSON